Katja, en nyligen frigiven fånge, vandrade omkring i omgivningarna och letade efter något skydd för natten. Det började bli mörkt när hon stötte på ett övergivet hus i utkanten av byn. Det var gammalt
och lutande, och det hade uppenbarligen inte haft några invånare på länge, men för Katja var det bättre än att sova ute. När hon trängde sig genom damm och spindelväv, såg hon en gammal trunk i ett hörn av rummet, täckt av ett tjockt lager damm.
Efter att ha kämpat med att öppna locket upptäckte Katja en gammal brudklänning inuti. Den var förvånansvärt välbevarad, trots de år som gått i det övergivna huset. Klänningen fångade hennes uppmärksamhet – snövit, med spetsar och tunna
broderade mönster, såg den ut att komma från en annan tid. För en stund glömde hon sina bekymmer och, drabbad av en märklig impuls, bestämde hon sig för att prova den. Katja tog försiktigt på sig klänningen, och till hennes förvåning passade den perfekt, som om den var sydd just för henne.
Hon gick fram till en gammal, dammig spegel som stod i ett hörn och stelnade plötsligt när hon såg sitt eget spegelbild. Inför henne stod inte bara en kvinna i brudklänning, utan något mer betydelsefullt. Plötsligt kom minnen som hon länge trott var
glömda tillbaka till hennes sinne. Hon mindes hur hon som barn, som föräldralös, drömde om en vacker bröllop och ett lyckligt liv. Dessa drömmar hade krossats av den hårda verkligheten, men nu, när hon såg sig själv i spegeln, kände Katja hur dessa glömda känslor vaknade till liv igen.
Men inte bara det chockade henne. På kjolens nederkant, knappt synlig, fanns en brodering med initialerna av hennes mor, som Katja aldrig kände, men som hon hört talas om från barnhemmet. Insikten om att denna klänning tillhört hennes mor
lämnade henne mållös. I Katjas hjärta föddes en känsla av enastående, nästan magisk förbindelse med det förflutna, som hon alltid trott var förlorat. Klänningen blev för henne en symbol för att trots alla svårigheter och förluster, var hon inte ensam –
hon hade en koppling till sina släktingar, även om det var genom en så oväntad föremål som en gammal brudklänning funnen i ett övergivet hus.
