Hur långt skulle du gå för att hämnas på en grannes helvete? Jag fick reda på det på det hårda sättet, och låt mig säga, grannskapet pratar fortfarande om det. När min mardrömsgranne förvandlade min bakgård till en soptipp hade han ingen aning om vad som väntade.
Det började med ett staket. Ja, ett enkelt tegelstaket. Men i mitt kvarter kunde det lika gärna varit Kinesiska muren.
Min granne Dan och jag? Vi är som katt och råtta, alltid i konflikt om något. Tänk Tom och Jerry, fast vi hatar verkligen att vara runt varandra. Och det här staketet tog saker till en helt ny nivå.
Jag var ute på min gård och beundrade mitt arbete när Dans röst nådde över: «Hej, Jimmy! Vad är det här för monstrositet?»
Jag vände mig om och såg honom luta sig mot sin prydliga gräsmatta, armarna i kors. «Det kallas privatliv, Dan. Du borde prova det någon gång.»
Hans ögon smalnade. «Privatliv? Eller försöker du bara blockera mina prisbelönta rosor?»
Jag himlade med ögonen. «Tro mig, Dan. Dina rosor är det minsta av mina bekymmer.»
När jag gick in igen hörde jag honom mumla: «Vi får se om det, Jimmy. Vi får se.» Lite visste jag att de orden snart skulle vända upp och ner på mitt liv.
En eftermiddag, när jag räfsade löv, hörde jag Dans bekanta röst: «Hej granne! Lite gratis kompost till dig!»
Jag tittade upp och såg honom sopa ihop en hög löv under min lönn. Igen. «Dan, för sista gången, jag vill inte ha dina förbaskade löv,» fräste jag.
Han log bara det självgoda leendet jag lärt mig hata. «Åh, kom igen, Jimmy. Jag försöker bara hjälpa till. Hålla kvarteret fint.»
Jag gnisslade tänder. «Ja, och hur vore det om du börjar med att hålla dina hundar tysta?»
«Våra hundar?» Han spände blicken. «De är vakthundar. De ska skälla.»
«Vakthundar?» hånade jag. «Mer som bullerförorening. Jag kan inte ens grilla utan att dina hundar blir galna.»
Dan tog ett steg närmare, med låg röst: «Lyssna här, Jimmy. Vad som händer på min egendom är mitt problem. Förstår du det?»
Jag mötte hans blick. «Kristallklart, Dan. Kristallklart.»
Den natten kunde jag inte sova. Dans ord ekade i huvudet: «Vad som händer på min egendom är mitt problem.» Tja, två kan leka det spelet.
Nästa morgon ringde jag byggfirman. «Hej, är det Barn Beez Construction? Jag vill ha en offert på en mur.»
En vecka senare kom byggteamet. Jag var ute och övervakade när Dan stormade över, röd i ansiktet. «Vad i helvete är detta, Jimmy?»
Jag log snällt. «Åh, detta? Bara ett litet hemmaförbättringsprojekt. Du vet, vad som händer på min egendom är mitt problem.»
Då hörde vi högt skällande. Dans hundar rusade mot byggarna.
«Hallå!» ropade jag. «Få bort dina hundar, Dan!»
Han flinade. «Vad är det, Jimmy? Rädd för en liten valp?»
«En liten valp?» hånade jag. «De är fullvuxna och lika stora som jag om de stod på två ben!»
Men Dan backade inte. Jag tog fram telefonen och sa: «Djurkontroll är på snabbval, Dan. Ditt val.»
Dans ansikte föll. Han visslade skarpt, och hundarna drog sig tillbaka. När han stormade tillbaka till huset spottade han: «Du kommer ångra detta, Jimmy. Mark my words.»
För några dagar var det tyst. För tyst. Jag borde ha anat att Dan planerade något elakt.
På lördagsmorgonen vaknade jag av en lukt som fick magen att vända sig. Jag kikade ut genom fönstret och nästan föll baklänges i chock.
Min bakgård, min vackra bakgård, var ett hav av skräp. Rutten mat, smutsiga blöjor, allt möjligt. Det såg ut som om en soptipp exploderat.
Där stod Dan på sin veranda med ett självgott leende. «God morgon, granne! Gillar du den nya landskapsdesignen?»
Jag stod mållös. Hans leende blev bredare. «Du borde ha tänkt efter innan du satte upp den där muren, va?»
När han gick in igen, skrattande, brast något inom mig. Detta var inte längre en grannsfejd. Detta var KRIG.
Jag slog igen fönstret och tänkte: «Okej, Dan, du vill leka smutsigt? Då leker vi smutsigt.»
Jag ringde min vän Tyler och bad om hjälp. En timme senare kom han med sin lastbil och en grävmaskin. «Jeez, Jimmy. Vad hände här?»
Jag gnisslade tänder. «Dan hände. Men vi ska fixa det.»
Under nästa timme tömde vi all skräp från min gård och flyttade det till Dans prydliga egendom. Hans gräsmatta blev en stinkande mosaik, taket en skräpmästarverk. Vi skickade till och med ner skräp genom hans skorsten. Hans hundar skällde för fullt, men jag var för upptagen med att beundra vårt verk.
När Tyler packade ihop och gav mig en orolig blick sa jag: «Dan gick över gränsen först. Jag svarar bara tillbaka.»
När Dan kom tillbaka tidigt den dagen var hans reaktion ovärderlig. Han stannade, gapade och såg kaoset.
Jag steg ut på verandan, lugn som en gurka. «Problem, Dan?»
Han fräste, men när han såg säkerhetskamerorna som jag installerat sjönk hans axlar. Han visste att han var besegrad.
Sedan dess har han aldrig vågat ställa till med problem mot mig. Ibland måste man möta gift med gift.
Vad tycker du? Lämna gärna din feedback i kommentarerna och dela denna historia.
