”Känner du till uttrycket ’Nu bär det av, även om det inte leder någonstans’? Tja… nu bär det av – och det betyder ALLT för oss. Under de senaste sex månaderna har vi i tysthet försökt acceptera att det liv vi hade planerat för vår älskade Baby G kanske inte alls blir som VI hade tänkt oss.
För sex månader sedan födde vi oväntat den mest perfekt ofullkomliga lilla pojke man kan tänka sig. Vi hade ingen aning om vad Gud hade planerat för oss. Vid 20 veckors graviditet gjorde vi ett genetiskt test för vårt ofödda barn – även om vi inte ville veta könet. Testresultatet visade inget avvikande.
Ett gift par meddelar att de väntar sitt första barn tillsammans i en gravidfotografering med ultraljudsbilder.
Foto: Sonny Gans
När Sean och jag låg på sjukhuset och födde vår älskade Baby G var vi så förväntansfulla över att få reda på könet. Innerst inne hoppades vi båda på en pojke, men oavsett kön ville vi bara ha ett friskt barn.
När läkaren bad Sean att tala om könet för mig, glömmer jag aldrig det ögonblicket. ”Det är en pojke, Sonny!” Läkaren la vår lilla Baby G på mitt bröst och tårarna bara rann av lycka. REN LYCKA. Det var den bästa känslan i mitt liv, men direkt… visste jag.
Förstagångsmamma håller sin nyfödda son på sjukhuset efter förlossningen
Foto: Sonny Gans
Den vackraste dagen fortsatte. Vi gav honom namnet Cru Ledger. Vi hade haft det namnet i tankarna i flera år! Vi svävade på moln. Våra familjer kom förbi för att hälsa på. Allt kändes så overkligt. Jag kände mig som världens lyckligaste människa… trots att jag visste.
När min syster kom för att hälsa på Cru, vågade jag till slut säga det jag burit inom mig, något jag aldrig vågat tänka högt:
”Haley, jag känner att han har Downs syndrom.”
Jag glömmer aldrig hennes svar:
”Om han har det, vad spelar det för roll?! Han är perfekt, Sonny.”
Nyfödd pojke med napp och matchande body och mössa med små solar på
Foto: Sonny Gans
Nästa dag kom vår barnläkares kollega in för att undersöka lilla Cru. Och när hon undersökte honom, visste jag. Hjärtat sjönk… Hon sa det jag fruktade – som snart blev verklighet. Hon frågade om vi ville ta tester för att bekräfta, och vi sa ja.
Den natten på sjukhuset var den värsta i mitt liv, utan tvekan. Det var som ett slag i magen, som min mamma säger. Min man var allt jag behövde under de där tre dagarna. Han är den starkaste människa jag känner.
Jag grät hela vägen hem från sjukhuset, för i bakhuvudet visste jag redan. När vi kom hem var min syster där – tack och lov. Vi öppnade dörren, och då ringde Seans telefon. Det var barnläkaren med testresultaten.
Sean gick in i matsalen för att svara. Jag hörde honom gråta (ORDENTLIGT). Han gråter aldrig. Jag visste… Jag gav Cru till Haley och gick till Sean.
Sean sa: ”Han har det.”
Jag sa: ”Jag vet.”
Nyfödd pojke med Downs syndrom gäspar stort under en fotografering
Foto: Sonny Gans
De följande dagarna och veckorna kom våra familjer över för att omfamna oss och visa sin kärlek. Vi berättade till slut för våra närmaste vänner vad som hade hänt på sjukhuset. Vi kunde inte ha önskat oss ett bättre stöd.
Skuld har varit en stor del av Cru’s diagnos. Jag upprepade gång på gång för mig själv:
”Vad har jag gjort?”
”Hur kunde jag orsaka det här?”
Men till slut insåg jag – det är aldrig någons ’fel’. Downs syndrom sker slumpmässigt vid befruktningen, precis som allt annat genetiskt. Cru har alltid varit samma lilla bebis. Det är en genetisk variation som sker hos 1 av 700 barn.
Nybliven mamma ler ner mot sin nyfödda son som sover invirad i vit filt
Foto: Sonny Gans
Man skulle kunna säga att vi drog VINSTLOTTERIET. Det har krävts tro, stöd, styrka och kärlek för att komma hit. Jag har tillit till att Gud valde Sean och mig till Cru. Han har redan ödmjukat oss och gjort oss till bättre människor. Utan stödet från vår familj och våra närmaste vänner hade vi aldrig klarat de mörka stunderna. Vi har verkligen världens bästa människor omkring oss.
De säger att styrka inte byggs över en natt, utan genom ett helt liv. Om du känner mig vet du att jag HAR förtjänat min styrka. Och till slut – den kärlek jag känner för den här lilla pojken övervinner allt. Vi kommer älska Cru villkorslöst tills vårt sista andetag.
Liten pojke med Downs syndrom ler stort under badstunden
Foto: Sonny Gans
Min mormor kom på en akronym när hon kom till sjukhuset för att träffa Cru, innan vi visste något. Jag frågade henne:
”Nanny, vad tror du?”
Hon höll Cru och tittade på honom, och sa:
”Jag vet detta: C står för Chosen by Christ (Utvald av Kristus), R står för Redeemed by Christ (Frälst av Kristus), och U står för United in Christ (Förenad i Kristus).”
Min svärfar kom på smeknamnet vi använder inom familjen: Cru the Glue – Cru limmet som håller oss samman.
Förstagångsföräldrar poserar med sin nyfödda son vid hans dop
Foto: Sonny Gans
Jag delar detta med er för att jag är en öppen och ÄKTA person, som hoppas att världen vi lever i också är en snäll värld. Downs syndrom är vackert, och jag tänker fira det. Snälla – lär era barn att vara inkluderande. Det är det enda som betyder något.”
