“Det här är inte normalt. Det här är inte kul. Det här är faktiskt den värsta känslan någonsin – men jag vet att det är tillfälligt.
Idag gick min pappa över 6 kilometer till vårt hus bara för att få se Elliana genom fönstret… igen. Det här har blivit en vana.
Det gör ont i hjärtat att min pappa inte kan hålla i min dotter. Men som du tydligt kan se i hans ansikte, är han överlycklig bara av att få se henne. Han hann bara hålla henne två gånger innan coronaviruset tvingade oss in i karantän.
Jag avskyr att det enda sättet hon kan se sin morfar på är genom ett fönster – men återigen påminner jag mig själv om att det här är tillfälligt.
När min fru var gravid gick det nog inte en timme utan att min pappa skröt om att han snart skulle bli morfar.
Nu är hans barnbarn äntligen här, och det enda han kan hålla i är de dagliga bilderna vi skickar till honom. Men han vet att det här är tillfälligt.
Även om du inte själv är orolig för att bli smittad:
Stanna hemma för de nyblivna mammorna och papporna som längtar efter att låta världen träffa sin nya bebis.
Stanna hemma för mor- och farföräldrarna som inget hellre vill än att hålla sitt nya barnbarn i famnen.
Stanna hemma för den gravida mamman och den nervösa pappan som snart ska välkomna sitt nya familjemedlem.
Stanna hemma för gammelmor- och farföräldrarna som vet att tiden är en gåva.
Stanna hemma för alla företag som otåligt väntar på att få öppna igen.
Stanna hemma för lärarna och barnen som längtar efter att få komma tillbaka till skolan.
Och framför allt – stanna hemma för läkarna och sjuksköterskorna som kämpar mot det här varje dag och som skulle ge vad som helst för att bara få vara hemma och hålla sina egna barn.
Om den här morfarn kan motstå att gå in och krama sitt första barnbarn, då vet jag att vi andra också klarar det här.”
”Idag gick min pappa över 6,4 kilometer till mitt hus så att han kunde se lilla Elliana genom fönstret…igen.”: Nybliven pappa uppmanar ”stanna hemma för mor- och farföräldrarna som vill hålla sitt nya barnbarn mer än något annat”
