När jag fyllde 60 slutade jag bekymra mig om vissa saker, eller som många säger nu för tiden – sluta stressa över dem. Jag vill berätta för er om dessa saker. Jag tycker att det här är ett fantastiskt ämne att diskutera. Vi brukar till och med prata med mina vänner om vad vi gjorde när vi var 30–40 år gamla, och vad vi slutade göra efter 60.
Jag sitter inte längre på dieter. Vid den här åldern är jag inte längre så fokuserad på att gå ner i vikt. När jag lyckas äta rätt, är det bra. När jag inte gör det, skuldbelägger jag mig inte. Jag är trött på att avstå från allt gott och vara på dieter. Jag tycker att man ska leva och njuta av livet, och det gäller också mat. Jag har utsatt mig för alldeles för många dieter, det räcker nu, låt någon annan gå ner i vikt.
Jag ger inte längre råd om jag inte blir ombedd. Jag litar bara på min egen erfarenhet, precis som många andra, så varför komma med råd? Jag kan säga något om jag blir frågad, men annars är jag tyst.
Jag letar inte längre efter en man. Jag tycker att efter 60 kan man leva sitt liv för egen skull, utan att behöva en man.
Jag deltar inte längre i jakten på mode, trender, märken och allt det som samhället tvingar på oss. I varje butik hör man ordet ”köp”. Jag har slutat köpa det som reklamen tvingar på oss.
Jag skvallrar inte längre om mina vänner. Det är fult vid alla åldrar, men förståelsen kommer med åldern.
Jag jobbar inte längre där jag inte trivs. Arbete ska ge nöje, och det kan inte vara på något annat sätt. Det är bra när man älskar sitt jobb och dessutom får bra betalt, men det händer inte alltid. Därför föredrar många hög lön framför nöje. Men ett jobb man inte gillar tar på krafterna, trots bra lön.
Jag sparar inte längre på mig själv. Jag försöker nu unna mig själv så ofta som möjligt. Men det gäller inte att köpa dyra kläder. Jag menar en promenad i parken med god glass, eller att gå på teater eller bio. Små saker, men de ger mycket glädje.
Jag berättar inte längre för mina barn hur de ska uppfostra sina barn. Jag har blivit klokare och gör inte det längre.
Jag klagar inte på mitt liv inför andra. Varför skulle man klaga? Jag lever och uppskattar livet som det är.
Jag försöker inte vara ledsen, utan försöker vara tacksam oftare. När det finns tacksamhet i hjärtat blir det lättare att leva.
Och vad har du slutat göra efter en viss ålder?
